Gigantua fanns alltid i de primitiva folkens myter och drömmar. Våghalsiga äventyrare begav sig ibland dit på jakt efter skatter, kunskap och sitt öde. Ingen kom någonsin tillbaka.
Vem som slutligen tog sig in i staden och betvingade dess hjärta är okänt. Ingen vet när eller hur det hände. Ingen vet om varelsen som använder namnet Kalifen är samma person som upptäckaren. Vissa frågor är helt enkelt farliga att ställa och omöjliga att finna svaren på. Det är helt enkelt en godtagen sanning att Kalifen betvingade staden för 1000 år sedan och rättmätigt har härskat sedan dess.
Gigantua, dyrkad och älskad.
Gigantuas byggare är okända och försvunna i historiens dimma. Ingen utmanar Kalifens ägande av staden.
Staden har blivit en fristad från världens skräck och orättvisor. Låt gå att Gigantua är en plats fylld av korruption, sjukdomar, konflikter och omoral. Staden är ändå en bättre plats än världen utanför. I Gigantua vet de boende vem som styr och vem som kommer styra under resten av deras liv i staden. De hotas inte av barbariska horder eller religiösa korståg. Kalifen kräver inte deras dyrkan, med deras tionde kan utan felaktighet betraktas som ett offer, Kalifens lagar kan betraktas som en guds bud, stadens byrokrati kan betraktas som ett prästerskap och Kalifens garde är som en straffande hand från ovan.
Vad finns utanför Gigantua?
Man kan hävda att ingenting finns utanför Gigantua. En enorm kontinent med vildsint varierande klimat sträcker ut sig. Österut finns ett örikt hav.
Små riken och kejsardömen ligger spridda över kontinenten. Där de fasta civilisationerna inte har slagit rot härskar nomadiska stammar eller vidunder.
Humanoida folkslag dominerar kontinenten, men bitvis kontrolleras världen av andra varelsers nationer. Gudar, konungar, magiker och kulter styr sina folk som de själva vill. Teknologi och vetenskap ligger överlag på samma nivå som under vår egen mörka medeltid. Med ibland förvånande lokala variationer.
Under århundraden har historier om Gigantuas prakt och välstånd spridit sig över världen. Varje år lämnar otaliga mängder varelser sina hem och påbörjar den farliga resan mot staden. Avfolkningen leder ofta till svält och anarki i de länder som drabbas. Där dessa färdas läggs nationer i spillror, städer plundras och religioner byts ut eller försvinner.
Den ofta flera år långa färden mot staden är mycket farlig. Det är ofta omöjligt att veta vad man kommer tvingas passera på vägen. Vandraren måste övervinna obekanta klimat, svårpasserad terräng, rövare, monster, krig, mystiska spår efter uråldriga civilisationer, spökstäder och sin egen otillräcklighet.
Den svarta magin.
I en värld som nyligen tagit sig ur den totala barbarismen och börjat sätta bopålar är gudarnas makt stor. Varelser med övermäktig makt kan ofta komma att betraktas som gudar. Ofta handlar det om drakar eller demoner, men ibland även magiker, andeväsen eller mer obskyra entiteter.
Druidism är en stark och vidsträckt tradition men nationsomfattande nätverk. Men under de senaste århundradena har tempel byggts och mer organiserade religioner och magikerordnar växer fram i städerna. De är fortfarande ganska historielösa, deras traditioner oförfinade och deras tillgång till artefakter och alkemi är begränsad. Den vanligaste genvägen till magisk makt är och förblir blod. Ju desperatare tiderna blir desto ihärdigare blir offerriterna.
De Grå Barderna.
I en stad stad förstörd av svält eller i ett slavskepps buk, i den väntande kön mot en despotisk tyranns huggkubbe eller kedjad och förd mot ett påtvingat äktenskap i en okänd guds namn, väcktes en tanke. Ingen vet vem som var först att komma till insikt. Men det finns många legender. De har alla ett fåtal detaljer gemensamt.
Långt från Gigantua, på en plats som blivit mångdubbelt värre efter avfolkningens början, sade en ung människa, "Vem har gett Kalifen rätten att göra detta mot världen?".
Under hundratals år har en filosofi spridit sig i nationer långt från Gigantua. Härskare, magiker och gudar har alla uppmärksammat uppmaningen från den namnlösa människan. Förbund mellan nationer har slutits. Krig har jämnat ovilliga nationer vid marken och förslavat deras folk. Flottor har byggts, onämnbara ting har åkallats, miljoner varelser har offrats i ritualer, experiment och expeditioner. Allt i befriandet av Gigantuas namn. En folkrörelse, eller kanske en meganation har uppstått. För dem är Gigantuas välstånd ett hån, de vill sprida stadens rikedomar och kunskap i världen. De vill befria sin kontinent från Kalifens förtryck och är beredda att korsa alla gränser för att nå sitt mål, om de nu kan hitta fler gränser att korsa. De Grå Barderna har inget specifikt styre, men ett antal krigsherrar, filosofer och några få gudar har stor makt över delar av deras resurser.
Megalithia Tusenöga är en drygt 30 år gammal kvinna av mänskligt ursprung. Hon har genom hänsynslöshet och briljant retorik slagit sig fram till att få ansvar över den första vågen in i Gigantua. Det sägs att hon har skickat tusen spioner med order att omvända befolkningen. Som en garanti för deras lojalitet har hon tagit sina tjänares vänstra öga och ersatt med parasitiskt implantat. De avlägsnade ögonen påstås hon ha sparade i ett enormt galleri, via dem kan hon hypnotisera sina tjänare eller läsa deras tankar. Megalithia tänker inte misslyckas med sitt uppdrag.
