tisdag 11 december 2012

De första stapplande stegen mot Raketzon Mårten.

Någonstans måste man ju börja, så jag börjar här...

I den post-postapokalyptiska vildmarken (förklaring någon annan gång) kan spelarna tänkas stöta på grupper av NPC. Det handlar här om förmodligen ickefientliga filurer som kan bli viktiga kontakter eller kanske bara handelspartners. det är 30% chans att de har användbar information om närområdet.
Dessa delas just nu upp såhär:

1-2 Liten grupp. (2-12)
3-5 Medium grupp. (4-24)
6 Stor grupp. (6-60)

Liten grupp:

1 Jägare.
2 Spioner.*
3 Rövare.
4 Tjuvar.*
5 Missionärer.
6 Upptäcktsresande.
7 Kunskapare.
8 Lumphandlare.
9 Prisjägare.
10 Flyktingar. #

Medium grupp:

1 Soldater.
2 Handelsmän.
3 Boskapsdrivare.
4 Klan.
5 Nybyggare.
6 Sekt.
7 Sekt.*
8 Slavjägare. ¤
9 Rövare.
10 Flyktingar. #

Stor grupp:

1 Handelskaravan.
2 Armé.¤
3 Armé.*
4 Ätt.
5 Stam.
6 Nybyggare.

(* rulla en gång till för deras täckmantel, samma storlek)
(# De flyr från en grupp som är en nivå större)
(¤ 30% chans att de har en mindre grupp som fångar)

Gruppen leds av en Person. (mer om personer någon annan gång)

lördag 1 december 2012

Så går ett år i från vårt liv och kommer aldrig åter.

Det var väldigt tidigt på morgonen den första December när Mattias satte sig vid datorn och började skriva. Han hade först tänkt skriva ett inlägg om "det krypande mörkret", del tre i vad han nu tänkte på som sin Mutant Cronicles prolog. Men tankarna ville inte nå tangentbordet. Så i stället funderade han på att inleda Mutant-projektet "Raketzon Mårten" eller kanske fantasykampanjen "Cloak and dagger". Men det är ju det där med att inspirationen måste vara på plats. Han upptäckte till sin fasa att det han faktiskt skrev var någon form av tankeflöde om sin egen inspirationsbrist. I puckad tredjeperson. För att rädda hedern bytte Mattias till förstaperson och jag funderar på vad som har varit underhållande på spelfronten i år.

Gotchon var toppen, men jag spelade inget rollspel alls. Testade Arkham horror och släntrade överlag bara runt. Nästa år inväntas med (nästan) spänning.

Svavelvinter och Fantasy! har jag läst och roats av, men faktiskt inte spelat.

Jag spelade en aning Pathfinder i våras. Det var underhållande, men faller mig inte riktigt i smaken. Det är förmodligen "bygga gubbe" aspekten som stör mig. Att valmöjligheterna är så enorma och slutprodukten blir så smal.

Jag har äntligen fått lira OSR/OSG/whatever. Skatter har hittats och mängder med "rollpersoner" har dukat under. Det är enormt stimulerande att rita dungeons och rulla HP åt horder med monster.

Den fantastiska Mutantkampanjen jag spelade i har runnit ut i sanden. Det är den klassiska "Majoriteten av gruppen har slutat studera" fällan som har slagit sin rostiga björnsax i vårat kollektiva smalben. Det är ju inte en underhållande spelsak, men hamnar i uppräkningen ändå.

Årets köp: En t20 i metall
Årets hobby: Rollspel
Årets spel: Basic fantasy
Årets rollspelsinspiration: Rollspel.nu
Årets kontrovers: Genus helt klart
Årets besvikelse: Att jag och Andreas inte kommer någon vart med boken
Årets Blogg: Boningen

Frågor, tips, förslag, hot?

söndag 25 november 2012

Mer STaHNSitSoSotF

Det som komma skall, och nu.

I styrelserummen mil över arbetarnas bostäder är mänskligheten sedan länge bortglömd. 

En av gudakorporationerna ersatte sin ledning med en algoritm för maximal vinstgenerering. Den transhumanistiska ådran var stark och med nya solsystem i blickfånget jobbar det som snart är en helt människofri bolagsentitet mot den så kallade uppladdningen. 

En annan av gudakorporationerna visste redan innan att något var på väg utifrån. Deras styrelse och övre skikt livnär sig på människokött och dyrkar tomrummet mellan Sol och Proxima Centauri. I bankettsalar av okrossbart glas och titanium dansar de vansinnets lov till ljudet av förlorade själars hopplösa skrik.

De tre övriga är på intet sätt bättre, men styrs åtminstone fortfarande av människor drivna av gammaldags girighet. De använder sina överskådligt outsinliga resurser till förberedelser inför ett stort krig. För om ingen anfaller dem är det ju bara klokt att själv slå första slaget. Med psykologiska tvångsmetoder, cybernetik och hemligstämplade människoodlingar bygger de upp sina arméer. Ledningsgrupper tenderar att leva på hemlig ort och helt utan kontakt med omvärlden för att undvika mord och infiltration.

Ett solsystem på sina axlar. 

För den vanliga människan är livet hårt men stabilt. Det har passerat ett stort antal generationer sedan Jorden lämnades åt sitt öde. Skam eller skuld är sedan länge borta. Lönen som intjänas i fabriken, på varvet eller odlingen spenderas troligen på familjens överlevnad, alkohol eller något av stadens otaliga nöjesinrättningar. För den som har råd finns nästan vad som helst att köpa via den svarta marknaden.Den stora politiken och det antågande kriget är inget arbetaren märker av. I vissa städer lever människor tillhörande olika korporationer sida vid sida. I andra städer är befolkningen 100% "homogen".

Lagen varierar mycket mellan olika städer och enormt mellan olika planeter. Men skjutvapen är alltid förbjudna och Gudakorporationerna har obegränsade rättigheter. De äger luften människorna andas, maten de äter och vattnet de dricker.

En evig natt.

Snart kommer även de inre världarna märka att något har förändrats. Det börjar som grafitti och vandalisering. En ökning av våldsbrott, självmord och missfall. En märkbar attitydförändring går genom städerna, det börjar bland de allra fattigaste och sprider sig sakta men säkert uppåt i samhället. Skepp på interplanetära resor kommer försvinna. Först några få, men fler och fler. Gudakorporationerna kommer isolera sig mer och mer från varandra, Kartellen marginaliseras och fylls sakta av de mest ineffektiva byråkraterna. Efter ett tag går det inte att tysta ryktena längre. Via tidningar (?) och TV (?) sprids historier i stil med "Mina grannar offrade djur i lägenheten", "Skräck i allas ögon när ny kidnappningsvåg sprider sig", "Skeppskyrkogård funnen i asteroidbältet", "Kulter mitt bland oss".
Fler rymdbaser och kolonier kommer tystna. Och när förvirringen är som störst kommer Striden om Venus börja.

Kött och stål.

Soldaten är i 8 fall av 10 föräldralös. Den har tränats av en Korporation eller en underleverantör sedan tidig ålder. Ofta är soldatens kropp modifierad, de vanligaste varianterna är hormontillsatser eller cybernetik. Men mer exotiska varianter förekommer. Soldatens utrustning varierar enormt beroende på Korporation och uppgift, men generellt så är eldkraften motsvarande en 2000-tals attackhelikopter. Vapenteman är saker som micromissiler, nanokulor, maser, neutron, laserprojektorer och givetvis gatling guns.

Kända trupper:
(Namn/fortsatt namn/specialitet/anmärkning)
1- Solar               1- Rangers             1- Bordningar             1- Lobotomerade bortom fruktan.
2- Black sea        2- Throat cutters    2- Urban pacificering   2- Dödsdömda förbrytare.
3- Asteroid          3- Smashers           3- Snipers/ Rangers     3- Prototyp-cybernetik.
4- Atom              4- Burners              4- Infiltration/sabotage  4- Närstridsmästare.
5- Hell                 5- Sons/daughters   5- "Fordonstyp"          5- Dåligt utrustade.
6- Titanium          6- Eaters                 6- Tunga vapen           6- Bäst.

En soldat som av någon anledning återvänder till samhället har en ytterst miserabel framtid att vänta.