Katter i Chronopia (del 1)

Innan gryningen går jag och far upp. Vi äter vårt bröd och dricker vår must. Vi klär oss i läder och tjockt kardad ullbrynja, far tar håven, den långa käppen och klubban. Jag bär säckarna, och statististiskstatistikboken.
Jag får hålla i pennan.


Vi ger oss ut i mörkret från fiskhandlartorget, det är bara någon timma kvar tills leveranserna kommer och området fylls av folk. Vi måste vara "snabba men nogranna" som far alltid säger och således pilar vi på i skuggor och skrymslen.

Råttor väser åt oss från skuggorna, sjukdomsspridande vidriga kloakbestar. Vi undviker dem så gott det går, genar över en gård och är framme vid första fällan.
- Skriv nu, snabbt och nogrant. säger far.
- En hane, cirka fyra kilo, fiskrens, skjulen vid bäckagränd, fullmåne.
Jag kämpar med bokstäverna.
I snaran, 3 meter över marken hänger ett fräsande, klösande, raggigt monster. Far petar på den med den långa käppen, den spottar och ylar.
- Ta den i säcken jänta. säger far.
- Snabbt och nogrant.
Mina ullhandskar skyddar mig från det värsta när jag för upp säcken över den från min skakiga position ovanpå en murken lår.
- Jag har den jag har den! far, far! slå den me klubban far! jag har den!
Nu kan jag knyta upp snaran och räcka den till far.

Vi får fånga tio katter i veckan så länge en av dem går till kattkungen. Det är en bra och rimlig affär, att sälja åtta och festa på en. "Det är nästan som på silvertopp" brukar mor säga, då skrattar far när han delar upp köttet. Vi har mat nästan varje dag.

På morgonen säljer vi katt. På på dagen lagar vi snaror och planerar spridningsdiagram, lägger horoskop, konsulterar statististiskstatistikboken, sover. På kvällen riggar vi fällor enligt planen. Sedan sover vi mer. Katter är värdiga motståndare.

/ Zozo råttlort, 4 bast.